konstenattvaramig

Om jag tyckte att besöket på naturreservatet i Isgärde var lite slätstrucket igår så var nästa besök desto roligare. Det som stod på tur var reservatet i Ryd. Isgärde ligger direkt efter att man svängt av mot Ryd, så det vara bara att fortsätta på samma väg till Ryds by och följa skyltningen som var bra till en början. Där vägen tog slut och övergick till grusväg kom en kvinna med hund och fyra katter som jag frågade om att hitta vidare. Fick uppgifter om att fortsätta på vägen jag var på, aningen mekigt, men jag kom fram till slut.

 

Det första jag får se efter att ha parkerat bilen är en rastplats, med ganska många platser och bredvid den en liten sjö med en ö i!!! Direkt spännande, såklart kände jag att ut till den ön måste jag gå på bron som finns. Sjön i sig verkade rätt djup, skulle tippa minst 2 meter. 

 

Hittade det sedvanliga skrotet, förstår inte att det inte går att forsla bort. Sunkigt här och var efter allt regnande och snöande. En bit in i reservatet hittade jag ett hus som står ute om nätterna ;-) Tittade in i enda fönstret och såg en bänk och en stängd hink.

 

Vidare på samma väg blir jag faktiskt rätt ställd av att det finns så många åkrar inne i Mittlandsskogen som man inte tänker på att de finns. Men bönderna använder de ytor de kan. När jag plåtar lite vit- och blåsippor blir jag varse om att det prasslar bredvid mig och jag får ögonen på en fin snok. Försöker tyst skifta läge på kameran och mig själv utan att den försvinner, men det var lönlöst. När jag har kameran i läge har den ringlat in i en stenmur.

 

Det ska finnas rätt mycket spår från mellersta järnåldern i reservatet, för egen del tror jag att jag hittade ett odlingsröse, men inte så mycket annat.

 

Tog mig sedan tillbaka för att åka vidare till nästa reservat (tredje för dagen).