Nya Zeeland med Rosa Bussarna

Jag hoppas du upplever min resa som spännande och lockande efter att ha läst inläggen. Tveka inte, utan boka direkt. Det är det definitivt värt :-) Vill du boka eller veta lite mer klicka här
 
 
buss - nya zeeland - rosa bussarna - äventyr

De "glömda" bilderna

Kom på att jag har lite inofficiella bilder från Nya Zeeland med mig på bild. De jag tog själv var ju mest på andra personer och motiv. Dessa är bilder som min vän och resekamrat Karin tagit.
 
Från Kaikoura Beach
 
Akrobatiska kunskaper från Makarora
Stenbygge vid Okarito Beach
 
På vandring vid Pororari River
 
Dion fixar punktering vid Marahau.
 
Bad i Rotorua. Ser påtänd ut, men det är nog svavelångorna som gör sitt ;-)
 
Finns lite fler bilder, men väljer att inte lägga upp dem nu.
 
bilder - nya zeeland - resa

Nya Zeeland (Rosa Bussarna) - Dag 31

(Los Angeles-London-Stockholm)
Det blev sista januari (31/1) rätt snabbt, även flygresan mot London kändes som den gick rätt snabbt. Frukost, nu på rätt tidpunkt vid 07.00 :-) Och strax före 10.00 stod vi åter på Heathrow i London, cirkeln är sluten och vi har tagit oss ett varv runt klotet. Har slumrat till vid två tillfällen mellan LA och London, men inte mycket till sömn. Jag är å andra sidan van att gå på ren vilja. Kommer inte äta lunch förrän det är dags för lunch och håller mig nu vaken till det är kväll i Sverige för att hitta rätt dygnsrytm igen.

I London får vi vänta några timmar innan vi åter kan stå på Arlanda. På Heahtrow märkte vi av grupptrycket. Vi var fyra som köpte Tobleronechoklad, 1,2 kilo för cirka 110 SEK. När den ena person köpt blev nästa sugen och gick och köpte samma.

I övrigt var det nog hemlängtan och ledan på Heathrow som gjorde oss alla trötta, la oss mer eller mindre på bänkarna på flygplatsen.

Det är SAS som tar oss från London och till Stockholm. Jag blev riktigt imponerad av SAS, de släppte ombord alla innan boardingtiden och lyfte innan utsatt tid. Planet var inte helt fullsatt, antar att det var anledningen. En tjej i kabinpersonalen var väldigt trevlig att prata med, jag fick plats längst bak i planet och ingen annan bredvid, tills vi lyft kunde man stå och samtala. När vi var i luften la jag mig över alla tre platserna och bältade mig i en av stolarna. Efter en stund tittade jag ut genom fönstret och såg att vi flög över holländska kusten, därefter slocknade jag totalt och vaknade inte förrän vi var en kort bit från Stockholm. De två timmarnas sömn gjorde mycket måste jag säga. När jag vaknade hade någon lagt en skön varm filt över mig, tror mig veta vem ;-) Var ju en person som gick förbi och blinkade till med ögat :-) Tack snälla SAS för omtanken.

På Arlanda är det ju till att hålla tummarna för att bli insläppt i landet igen. Gjorde en snabb överflyttning för några av mina saker som Staffan tagit i sin resväska för att jag inte skulle få betala extravikt i Auckland. Evigt tacksam för det Staffan :-) Vår lilla grupp om åtta splittrades rätt snabbt eftersom vi ska åt olika håll med olika färdmedel. Vi kramades och sa adjö. Jag kommer nog sakna mina "chicas" Karin och Jinous mest eftersom de är dem jag umgåtts mest med. Men med mail och Facebook kan man fortsätta hålla kontakten. Fyra av oss tog Arlanda Express in till Centralstationen, här skulle vi åt varsitt håll och tog adjö av varandra. Jag går till mitt hotell på Kungsbron för incheckning och en god natts sömn. Behöver jag förresten säga att det var riktigt svinkallt när man kom hem till Sverige, byter gärna tillbaka till de 25 graderna vi hade när vi lämnade Auckland.

Hur sammanfattar jag min resa?

Jag reser mer än gärna tillbaka till Nya Zeeland en dag. Kiwisarna är de trevligaste människorna jag mött på en semester

Jag har fått smak för Rosa Bussarna och kommer nog resa med dem igen, rätt snart till och med kanske

Vänstertrafiken går att lära sig, det tar en vecka, sen känns det normalt

Kranvattnet är ok att dricka överallt. Det är mer eller mindre mineralvatten kiwisarna har i sina kranar. Queenstown kanske är undantaget eftersom det är rejält klorerat

Prisnivån är nästan samma som i Sverige, men aktiviteterna man vill göra är billigare än i Sverige

Har inte haft minsta abstinens över att ha saknat tv och filmer på en månad

Jag har nog fått vänner för livet bland mina reskamrater

Det går att få tag i "vanlig" mat fast kiwisarna är rätt förtjusta i det friterade

Prova gärna de lokala ölen som finns. Speights, MacGold och Tui är tre goda sorter jag rekommenderar

Letar man efter maorierna så är det på Nordön man finner dem, på Sydön finns inte många

Solskydd är ett måste om man ska vistas en längre period i solen i december-januari

Även om det var jordbävningar kände vi aldrig av dem. De flesta sker kring Christchurch

Att det var kul att lära känna cirka 20 nya människor som jag kommer försöka hålla kontakten med

Nya Zeeland passar den adrenalinsugne lika bra som för den lugna personen

Over and out, din bloggare i cyberrymden - Andreas

Nya Zeeland (Rosa Bussarna) - Dag 30

(Auckland-Los Angeles)
Uppe vid 08-snåret. Dags att göra bestyren och sedan packa ned det absolut sista i stora väskan. Frukost intogs på Subway. Lyckats med att fixa en ny rygga, köpte en ny på Katmandu (australiensisk kedja i stil med Intersport) för 80 NZD (ca 480 SEK) som rymmer 32 liter. Ola var med mig vid köpet och han hade koll på kassörskan som såg ut att skämmas när jag pratade med Ola om ryggans fack, hon uppfattade nog något annat ord ;-) Många och stora fack är det på väskan i alla fall.

Gänget som reser först lämnar Auckland vid 12.00 för färd till flygplatsen. Vi i det andra gänget åker till flygplatsen vid 18.00 och får tillbringa sista timmarna i landet där. Under tiden blir det till att flyta runt i Auckland. Några vill upp i SkyTower, jag var där igår och väntar därför kvar utanför. Christoffer passar på att göra ett SkyJump.

När gänget som skulle åka tidigt var klara vid SkyTower följde vi med dem till bussen för att säga adjö. Efter det blir det återigen en promenad till SkyTower. Jinous är sugen på att göra SkyJump, hon bokade därför sitt hopp och får vänta någon timme innan det är dags. Jag, Ola och Karin beslutade oss för att luras lite. Medan jag gick iväg med Jinous så passade Ola och Karin på att boka in SkyJump också och sedan hålla tyst om det. De ville åka upp och fika i tornet och de fick åka upp utan mig eftersom jag inte löser dyrt inträde ytterligare en dag för att få fika.

Istället tog jag mig en tur ned till hamnområdet där Danny Doolans ligger, ok väder, soligt och väldigt varmt. Kikade runt på båtarna och stod en stund och lyssnade på en säckpipeorkester. Därefter tillbaka (igen) till tornet inför deras hopp. Jinous var rätt nervös ju närmre hoppet kom, när det var dags att förbereda med sele och overall kom personalen med tre blanketter för tre hoppare. Hon blev lite undrande över detta eftersom Ola sett till att personalen inte fick nämna att han och Karin skulle med. Snacka om att bli överraskad när de avslöjade att de skulle hoppa i samma grupp. Jag, Karin och Ola hade spelat hela coola och inte sagt någonting. Jinous erkände att hon aldrig blivit så lurad tidigare.

När de åkte upp i tornet följde jag med personal ut till landningsplattformen. Coola Ola kom ned först, inte ett pip från honom på väg ner. När Karin sedan kom var det desto mer pip. Jinous tror jag bara njöt av turen ned. De blev erbjudna att få hoppa en gång till gratis, vilket de accepterade. Karin med viss tvekan misstänker jag. Amerikanen som kom efter dem hade jag rätt kul åt, han kom ner skrattandes och hysterisk över hoppet han gjort, men han accepterade också att hoppa en gång till gratis. Jag stannade därför kvar och inväntar ytterligare en omgång hopp. Fick dem vidare på lunch när andra omgången var hoppat. Vi valde med att avsluta vår NZ-turné med en Speights vadera på en pub.

Klockan 18.00 åkte vi kvarvarande med bussen till Aucklands flygplats och sa adjö till vår tourguide sedan en månad Dion. Han får dock inte ledigt efter att ha lämnat oss. Han ska med bussen till Taupo och sedan ta sig hem till North Havelock på Nordöns ostkust där han har fru och barn.

Nu är det bara flyget kvar att invänta som ska ta oss till Änglarnas stad (Los Angeles) för mellanlandning innan vidare färd till London. Jag lämnar därmed mitt tredje nya land och tillika den tredje världsdelen/kontinenten längs denna resan. På flyget hann jag med att se Tintin-filmen, inte jättebra, men lite småkul ändå. På den följde middag, mitt i natten, troligen för att ställa om kroppen till svensk/europeisk dygnsrytm igen. På resan hemåt var det småbarn med som hamnat bakom oss, men till skillnad från utresan hörde vi inte ett pip från dem. Får se hur det blir med sömnen, har haft svårt med den på flyget, men det jämnar nog ut sig.

Vaken och fortfarande den 30/1, fast mitt på dagen (vi lämnade NZ den 30/1 på kvällen), underligt att passera datumlinjen och göra en tidresa. Fick frukost mitt på dagen, ja ja, bara att gilla läget.

Vi ankom L.A. vid 13.45 och nu är det lite hårdare kontroll som gäller. Tullen vill ha fingeravtryck (samtliga fingrar) och ett kort på en. En månad innan avresa ordnade jag med Esta-Visa som är inresetillstånd för USA, utan det blir man definitivt inte insläppt. Vi fick gå direkt till gaten och vänta två timmar tills planet är tankat, städat och lastat med mat och nya väskor. Samma plan och sittplats till London alltså.

Resan L.A.-London tar 9.5 timme, under denna tid hann vi få en middag och frukost igen. Två frukostar på 18 timmar är lite konstigt måste jag säga. Tittade på lite tv-serier och lyssnade på rätt mycket musik. USA är nu fjärde nya landet och Nordamerika den fjärde världsdelen/kontinenten som jag besökt längs resan. Snart har vi åkt ett varv runt klotet :-)


Sky Tower i grodperspektiv


De modiga tre: Jinous, Ola och Karin


Karin hänger och dinglar där uppe


Karins första stopp vid observationsdäcket


Här kommer hon


Touchdown, jag skulle inte byta :-)


Jinous hänger och dinglar


Snart nere


Touchdown - gör det med stil :-)


Adjö Dion, med dig har vi haft det riktigt kul under vår vistelsen. Vi kommer sakna dig.