Århundradet-trilogin av Ken Follett

Den trogne följaren av konstenattvaramig vet säkert att jag inför 2018 inte satte upp några mål. Klokt i efterhand om jag får säga det själv. Tror jag inför varje år haft som mål att hinna läsa ut mina böcker, varje år har det varit en trave runt 30-40 böcker som under året krymper, men sedan ökar på vid bokrean.
 
Inte säker på att jag tömmer bokhögen i år, men det har gått bättre än andra år och har mindre böcker kvar än på länge tidigare. 
 
För en månad sedan gav jag mig på Århundradet-trilogin av Ken Follett och som ordet trilogin antyder är det tre böcker. De två första böckerna tog en vecka vadera att läsa ut trots att de innehåller cirka 860-880 sidor. Den sista boken läste jag ut tidigare idag och tog två veckor, den sista är på 1035 sidor. Alla innehåller alltså totalt strax under 2800 sidor......pust! Men de har varit intressanta att läsa och rekommenderas.
 
I böckerna får man följa fem familjer i USA, Wales, England, Tyskland samt Ryssland från 1910-talet fram till 2008. Follett har i varje bok skildrat familjernas öden och vävt in dem i många politiska händelser under den tiden böckerna avhandlar. Jag skulle vilja säga att fokus i böckerna ligger på politik, krig och sex (i den ordningen).
 
 
Har du tiden och tålamodet att läsa dem och är en gnutta historieintresserad bör du ge dig på dem. För egen del fortsätter jag med min trave :-)
 
 
böcker - ken follett

Gösslundaleden

I fredags hade jag begärt en semesterdag för att kunna lämna in bilen på service som görs på Öland. Redan förra helgen hade jag planer på att gå längs den 6,9 kilometer långa Gösslundaleden. Jag fick även med mig farsgubben på rundan. Längs leden finns några olika "mindre" besöksmål som jag velat besöka ett tag. 
 
Har man problem med leder, typ knän bör man undvika att gå leden. Det är utmärkt av små stenrösen så man hittar enkelt, men underlaget är bitvis rejält stenigt och ojämnt. Vi valde att gå leden motsols varv och det första stoppet vi gör är vid Rörbacken som i sin tur ligger vid Rörkällan och har en fikaplats modell större (se kort nedan). 
 
Efter den delar leden upp sig, vi fortsätter på den vi är på, men man kan välja att gå Örnkulleleden som mynnar ut på Resmovägen i norr. Längs hela leden möter vi spridda grupper av kvigor som går ute på bete. Innan leden viker av tillbaka mot parkeringen har vi nått till Svinryggen, en cirka 900 meter lång ås som höjts sig ute på Alvaret. Väl här hade jag en liten avstickare planerad, men fick spana vidare åt väster för att hitta den. Där ligger nämligen en stenmur, lite större än Mittmuren som finns i bakgrunden och som kallas för Kartmuren. Den känns aningen malplacerad och tros vara uppförd runt 1900 av Kartverket för olika mätningar. Fascinerande bygge.
 
Vi tog oss sedan tillbaka upp på Svinryggen för att ta oss mot parkeringen. Lite närmre kommer det stora hällar likt den hasselkarst som finns vid Ekelunda. Kalkstenspussel modell större. Näst sista stoppet innan vi ska vika åt sydost där parkeringen är en klangsten, slår man på den med en annan sten låter det nästan lite ihåligt och ger ifrån sig ett "klong". Några hundra meter kvar går farsan mot bilen medan jag viker mot Gösslunda Rör som är en av Stora Alvarets större rösen, där ligger faktiskt en kille och sover direkt på backen när jag kommer fram, men jag tassar förbi för att inte störa honom. 
 
Vid parkeringen fanns en broschyr som visar lederna som finns i Södra Ölands världsarv. Ska försöka få till en helg för att testa en annan led framöver.
 
Ut mot leden
 
Mamma Mu har inte klivit upp ännu
 
En i mängden av stättor
 
Gott om svamp
 
Rörbacken
 
Dignar av slånbär
 
Rörkällans fikaplats, här slår man på stort
 
Kviggäng nummer två
 
Framme vid Svinryggen
 
Kartmuren
 
Farsan spanar
 
Skalbagge i brådska, den lät sig inte fotograferas enkelt
 
Enrummare med utsikt
 
Klangstenen
 
Kviggäng nummer tre, de här hade inte brådska att flytta sig utan gick i sakta mak
 
Nästan tillbaka, bara en avstickare kvar
 
Gösslunda Rör, går inte att missa, ligger typ 5-10 meter från vägen
 
Tillbaka efter nästan två timmars vandring, all information samlad
 
 
foto - gösslunda rör - gösslundaleden - kartmuren - klangsten - monokrom - rörbacken - september - svinryggen - södra öland - öland

Brännvinseken i Röhälla

Av mina besöka förra helgen på Öland är vi nu framme vid det sista och kanske inte så märkvärdiga egentligen. Jag stannade till vid Brännvinseken i Röhälla. Vad är speciellt med denna ek? Den håller enligt utsago rekordet på ön genom att vara störst om man räknar stammens omkrets i brösthöjd och mäter då 6,25 meter. 
 
Den är relativt enkel att hitta till. Där vägen svänger mellan Strandskogen och Glömminge tar man västerut ned mot Röhälla. Vid en vändplats kan man parkera bilen och gå de fåtal meter till eken. Den är inte utmärkt på något sätt, men syns på håll och går inte att ta miste på. Jag tog därför bara ett kort, mer behövdes inte.
 
De andra två besöken hittar du på dessa länkar Höge Ås Ispe Udde
 
Ganska imponerande. Har storleken betydelse?
 
brännvinseken i röhälla - foto - natur - september - öland

Höge ås

Har du hört talas om Höge ås på Öland? Hand upp i sådana fall. Jag hade aldrig hört talas om stället tidigare utan som så många gånger förut hittat uppgifter nyligen och bara bestämt mig för att åka dit. Förra helgen stannade jag vid Ispe udde, Höge ås och ytterligare ett ställe som kommer i separat inlägg. Slutar inte att förvånas över alla ställen som finns.
 
Hitta hit? Enkelt om du vet hur du ska hitta ;-) Höge ås ligger nästan mitt på ön. Man kör i första hand till Jordtorp, svänger höger och sedan vänster innan bondgården. Följ vägen till den tar slut och det kommer en förbudsskylt. Då är du i stort sett framme, men måste gå sista biten. Jag var här, men lät mig luras av mobilen och åkte till andrahandsalternativet i Övetorp där man kan parkera vid naturreservatet (som jag besökte i våras). Därifrån får man gå nästan en kilometer innan man når fram.
 
Vad är speciellt med Höge ås? Det är en tidigare grustäkt som vattenfyllts, gruset användes till byggandet av Ölandsbron. Det finns möjlighet att gå runt hela täkten, men man måste gå lite in- och utanför betesmarkerna. Vid ett pumphus som bonden har såg jag kräftmjärdar, men oklart om det faktiskt finns kräftor i täkten. Ett fint fikaområde på vårkanten är det garanterat :-)
 
Lite inbjudande att låna båten och ro ut :-)
 
Här står jag med pumphuset bakom mig på södra änden av täkten. Masten i bild är ett bra riktmärke att hålla på från parkeringen i Övetorp för att hitta rätt. På stigen går man förbi några meter ifrån den.
 
Bra vandringsstig runt täkten
 
Ser ut att bli bra björnbärsår, i alla fall vid Höge Ås
 
På en ö i en sjö på en ö i en Östersjö ;-)
 
Nästan ett varv runt, står i norra änden av täkten
 
Mera björnbär
 
På väg tillbaka mot Övetorp, kanske kommer tillbaka en vårdag :-)
 
 
Imorgon bär det ut på lite nya äventyr och ställen som ska upptäckas
 
 
foto - höge ås - natur - september - öland - övetorp