Betraktelser från min resa

Några små grejer som jag tänkt på och lagt märke till på min resa utöver den veckolånga redogörelsen jag redan skrivit.


Det är mycket billig mat i Budapest. Du får mycket på tallriken för strax under 2000 Forinter (cirka 70-75 kr) och till maten en stor öl (inräknad i summan)

Tjeckien, Slovakien och Ungern är inte så bergiga som man tror

Att det odlas så in i bombens mkt solrosor i dessa tre länder

Ungersk tv - mja. Grundläggande kunskap i språket krävs

Fullkorn och mörk bröd - var är ni?

Ungerska kvinnor, nice. De tjeckiska var lite för mkt vulgo

Att det fungerar bra på egen hand att resa. Antingen går man själv eller frågar om det är ok att ta rygg på någon annan. Givetvis skulle det vara kul att umgås med någon man känner rätt bra också

Att Budapestbakelsen inte är ungersk, den är ett svenskt påhitt. Fråga på ett ungersk konditori och de undrar vad du menar

Efter att ha sett en skylt med "Hostel" när vi lämnade Bratislava väcktes filmminnen till liv. Se filmerna Hostel I och II så lär ni aldrig ta in på ett Hostel.

Att ungerska skulle vara närbesläktad med finska betvivlar jag. Har lyssnat på ungrare som samtalar med varandra. Något enstaka ord kan låta som finska, men i övrigt är det inte i närheten.

Halle-Kalmar (dag 7)

Bästa hotellet hittils. Ramada hamnar överst på prispallen av de tre hotellen som jag bott på under min resa. Efter den goda middagsbuffén föregående dag vaknade jag ändå hungrig. Pilade ner till frukostmatsalen, och en stor buffé väntade åter. Konstigt hur hungrig man kan vara.

En rätt lång resa väntar innan hemmadestination Kalmar. Lunchstopp görs i Rostock, sedan bär det över till Gedser och Danmark, därefter fosterlandet och Malmö. Håller tummarna för en underhållande slutetapp. I klädväg är det nu vanliga jeans istället för shorts och jackan har kommit fram som fått ligga i bagaget under hela vistelsen. Det är ju nordliga breddgrader man ska tillbaka till. Topptemperaturen enligt tyska vädertjänsten ska ligga på 16-17 grader. Fick lite inslag från Öland i tysk tv när Viktoriadagen firats dagen innan i hällregn som man sänt ifrån.

Väl på bussen blev resan faktiskt lite underhållande när Lasse drog lite gamla reklamationer som inkommit till Ölvemarks. Bjöd på några skratt, t.ex. denna:

"Den långa backen i Kassel, vad ska reseledaren göra åt den?"

Vädermässigt var resan genom Tyskland upp till Rostock mest molnig, varvat med lite regnstänk och enstaka korta besök av solen. Lunchstoppet gjorde som sagt i Rostock, men den som bussen anordnade var lite för saftig prismässigt, så jag hängde på Göteborgparet och gjorde en liten del av Rostocks centrum, verkar vara en trevlig stad som man kan ta en weekend i framöver.

Efter en timmes uppehåll var färjan till Danmark nästa anhalt. Här kom sista inköpen och de sista eurona rök i Travelshopen på alkohol och sötsaker. Jag tog min lunch ombord och nu var det faktiskt första gången på hela resan som jag blev irriterad. Bakom mig stod ett äldre och överviktigt svenskt par. De knuffades något kopiöst, antagligen var de väl rädda att maten skulle ta slut.... Jag har bra tålamod och har lång stubin i vanliga fall, här var det nära att det brast.

På plats i Danmark flöt tiden bara iväg, runt två timmars resa innan Öresundsbron var i sikte. Fram till Köpenhamn och bron körde vi Danmarksquiz för att få tiden att gå.

Uppe på bron kom känslan "Äntligen efter denna långa resa". Men den har varit bra på det stora hela.

Tillbaka i Sverige släppte vi av de övernattande (som åkt långväga) vid sitt hotell innan bussen tog sig in på Öresundsterminalen. Vi tackade reseledaren Lasse och chauffören Uffe som sköts sig exemplariskt under hela resan och sa hejdå till varandra.

Min anslutningsbuss till Kalmar var en av de första som stod på plats, tyvärr var den en av de sista att lämna terminalen pga andra bussar som var försenade. Denna chauffören kändes som om han aldrig varit utanför Skånes gränser, han tappade tid med att pilla med GPS som han sedan inte verkade lita helt på. Vi fick även ta en omväg eftersom det hade inträffat en större olycka mellan Ronneby och Karlshamn. På Kalmar Rasta skulle bussen stått kl 00.30, men kom in först 01.05. Vid 02.00 steg jag innanför dörren och slocknade en timme senare. Nu kan man drömma om Budapest istället.

Sista dagen var bildfattig, här kommer två bilder:


Första fikastoppet. Min stolgranne Miriam till vänster.


Kranar i Rostock

Budapest-Halle (dag 6)

Morgonen kom snabbt efter en varm natt, varmaste hittils tror jag. Vaknade innan klockan igen, receptionen ringde vid 06.00 och kontrollerade att man var vid liv. Ner i matsalen för frukost och sedan upp på rummet för att stänga igen väskan och checka ut. 07.30 gick bussen ut ur Budapest, adjö och förhoppningsvis på återseende.

Nu började inledning på de nästan 80 milen, många valde att slumra på väg ut genom Ungern och in i Slovakien. Stopp gjordes inte förrän strax före Bratislava där vi tog en bensträckare och de som ville fick kaffe, med eller utan Irish. Lyckades nu när bussen for igenom Bratislava plåta det kungliga slottet. De ungerska monarkerna hade Bratislava som huvudstad i sitt rike och bodde här till man beslutade att flytta till Budapest.

Även på återresan blev det en rätt kort tur genom Slovakien. Rätt snart var vi inne i Tjeckien igen. Och återigen var det till att åka "tvättbräda". Lunchstopp gjorde i Velka Bites, en mindre ort på den tjeckiska landsbygden som är känd för att de tjeckiska landslagen brukar göra stopp och äta här. Vi skulle in på samma restaurang. I bussen hade jag valt från menyn att äta schnitzel, kokt potatis och surkål med en öl såklart. Schnitzeln gick inte direkt att kalla schnitzel, jag skulle mer säga karrébitar, men gott var det i alla fall. Surkål funderade jag länge på om jag skulle stoppa i munnen, hade en föreställning om att det inte skulle vara gott. Kunde inte haft mer fel! Surkål var förbannat gott att äta. Nu har man fått upp ögon och smaklökar för det. Som reseledaren nämnt är vi svenskar dåliga på att äta just syrad mat, vi håller oss till för mycket basiskt. Kan utan tvekan skriva på detta och nästintill leva på surkål känner jag. Tyskar och östeuropeér vet vad man ska stoppa i sig.

Efter maten ville jag titta till den lilla alkoholshopen, tanken var att köpa ett flak tjeckiskt gott öl till svågern. De hade givetvis enbart flaskor, så jag passade. Istället köpte jag två flaskor av den tjeckiska nationaldrycken - Becherovka. En slags pepparkakslikör på 38 %. Tog en flaska till farsgubben och en till mig själv, men har ännu inte själv hunnit smaka.

Tillbaka på bussen var det dags för sista delen in i sydöstra Tyskland. Vi stannade innan tjeckisk-tyska gränsen för eftermiddagskaffe. Jag och en annan snubbe hade rätt kul åt en lastbilschaffis som inte stod allt för långt från vår buss. Han passade på att röka en cigg och dricka öl, så gör man visst på kontinenten. Vi kom senare fram till att det faktiskt var alkoholfri öl (vad är meningen med det?). Runt 20.00 på kvällen var gruppen framme vid hotell Ramada i utkanten av Halle. Nu är det klass på hotellet helt plötsligt, det bästa hittils får jag säga, fick till och med rum med badkar.

Matmässigt var det en succé. Så fort vi var incheckade tog vi för oss i den stora buffén, och jäklar vad god mat alltså. Till maten blev det utan minsta tvekan en öl. Satt bredvid en dam som beställt in en jäkligt stor öl, kan tänka mig mer en halvlitern. Jag kunde inte vara sämre utan beställde in en likadan och den slank ner utan problem.

Fick vid matbordet beröm för min tyska jag talat med reseledaren på bussen när jag beställde lunch till stoppet i Velka Bites. Tackade och skrattade, tyckte det jag sagt är lite grundläggande enkel tyska att kunna. En är ju svag för smicker :-)

Upp på rummet och inta horisontalläge för kort sömn innan sista tidiga morgonen för slutetappen Kalmar. Bilder från dag 6:


Fikastoppet innan Bratislava


Kungliga slottet i Bratislava


Så här går det till på kontinenten: Cigg och öl. Ölen var faktiskt alkoholfri


Likören som jag köpte i Velka Bites


"Skräckstenen" ovanför Elbe i Ûsti nad Labem. För i tiden fick båtarna stanna och betala
tull eller få båten sänkt.


Min goda Halle-öl


Standarden på rummet har ökat


Stör ej, dags för sömn!

Budapest (dag 5)

Sista dagen i Budapest och hela dagen på egen hand dessutom. Förresten var det första dagen i Budapest som jag sovit ut, vaknade vid 07.45. Detta skulle bli en dag i vandringens tecken. Från dagen innan hade jag ritat ut på en karta vart jag skulle ta vägen och var väl rätt så trogen den vägen. Tog mig till närmsta stora huvudgata - Üllom út - och på den vidare mot den centrala delen av Pest där Saluhallen och Vaci utca  finns. Med Saluhallen i sikte tog jag mig ut till Donau och kunde där börja räkna broar. Elisabeth-bron först. Följde promenadstråket och fotade spårvagnen som gick förbi.

Den lilla första avvikaren som gjordes var vid parlamentet som jag nu gick runt, hade enbart sett det från flodsidan innan. Blev förvånad över hur många spanjorer som vill gå på rundtur i parlamentet, skulle gissa två-tre busslaster. Parlamentet är riktigt detaljrikt dessutom.

Innan jag vände tillbaka ut mot Donau gick jag upp mot Pest för att checka in det mest berömda cafét - Gerbeaud. Var lite sugen på att gå in på en fika, men kände lite tidspress och gick vidare. To the next time Gerbeaud.

Tillbaka vid Donau närmade jag mig nästa bro - Kedjebron. Vi åkte över den med bussen under första dagen i Budapest, men eftersom den är den mest kända ville jag ha gått på den också. Passerade ett av de tunglösa lejonen som vaktar bron. Kändes lite mäktigt att på bron. Över på Budasidan gick jag fram och plåtade "Nollstenen", varifrån alla avstånd i Ungern mäts, i kilometer (ungrarna använder inte termen mil). Tog mig runt rondellen som finns direkt efter bron och gick tillbaka till Pestsidan på den motsatta sidan. Nu var den sista bron i sikte.

Tog mig upp på Margaretabron som för närvarande renoveras och snyggas upp. Hade beslutat mig för att gå Margaretaön från söder till norr och tillbaka till bron. Nuff said!

Trodde inte från början att ön skulle vara så stor, det började redan göra ont i fötterna och jag svettades som en gris. Ryggan var dock packad med tre liter vatten. Ön är verkligen en oas i Budapest och jag förstår att Budapestborna gillar sin ö. Buller och bilar hörs knappt på ön. På ön finns förutom parker även friidrottsarena, zoo, restauranger, vattenland med mera. Höll på att trampa på en ekorre, men den var schysst nog att visa upp sig, hann knäppa några kort på den. Under gången på ön tror jag att jag gjorde cirka fem-sex vattenstopp, välbehövligt i den över 30-gradiga värmen. För den som besöker ön, glöm inte kameran, här fanns mycket att plåta.

Färdig med ön tog jag mig tillbaka till Margaretabron och gick över på Budasidan för att gå den tillbaka till hotellet. Budasidan bjuder tyvärr inte på så mycket längs Donau, det blev mer av en transportsträcka. De stopp som gjordes var vattenstopp och även ett stopp för att stretcha, hade rejält ont i fötterna efter gåendet. Jag kom fram till monumentet över drottning Elisabet som sitter och blickar ut över floden med sin bro i bakgrunden. Inte långt från henne finns Gellertmonumentet. Gellertstackaren fick verkligen en martyrdöd för cirka tusen år sedan. Hedningarna tog livet av honom genom att stoppa honom i en tunna fylld med småspik och slå igen locket och sedan sparka ner tunnan från platsen där monumentet står (sägs det) ner i Donau. Jag hade inte velat byta med honom.

Efter dessa stopp hade jag enbart två broar kvar, Frihetsbron och "min" bro - Petöfi. Vid 13.50 var jag tillbaka vid hotellet efter att lämnat det 08.50, fem timmar tidigare. Dessa timmar kändes både i ben och fötter, samt i t-shirten som jag kunde vrida svetten ur. En skön dusch och sedan de sista anhalterna, souvenirer i Saluhallen samt lunchen. Köpte några koppar, fat och en kanna. Vid 16.00 tog jag den sena lunchen (med en kall halvliter öl). Klar med lunchen bar de värkande fötterna mig till närköpet Aldi för att handla lite smågrejer och bli av med mynten. Gick rätt bra, stod kvar med en 5-forintare (cirka 18 öre). Det enda jag missat nu var att prova på ungerska bakelser. Även det får bli vid nästa besök.

Nu var det dags att törna in för tidig väckning nästkommande dag, 06.00 (semester, sällan). 07.30 är det dags att lämna Budapest för den långa återfärden till fosterlandet i norr, med depåstopp i Halle i Tyskland. Första etappen cirka 80 mil lång.

Det mest märkliga som hände denna sista natten i Budapest var det jag fick höra från Miriam, den andra ensamresenären. Hon hade suttit och ölat och gått upp på sitt rum på tredje våningen på samma hotell. Vid midnatt hade det visst varit slagsmål utanför hotellet. Miriam frågade om jag hört något eftersom det enligt henne hade gått riktigt vilt till. Inte ett pip gav jag till svar. Mycket konstigt eftersom jag haft mitt fönster vidöppet för att få in svalkande luft och att jag bor på våningen under, mer eller mindre ovanför entrén. Märkligt är förnamnet, men jag måste vara långt in i drömmarnas värld. Bilder från dag 5:


Onsdag, sista tröttmössan i Budapest


Tvåans spårvagn


Ett av de tunglösa lejonen vid Kedjebron


"Nollstenen"


Skön liten ekorre på Margaretaön


Blomsterprakt från Margaretaön


Park med 57 meter höga vattentornet i bakgrunden


Ungerska parlamentsbyggnade fotad från Buda-sidan