S:t Anton, dag 1
Dag 1 (Kalmar-Gera):
Nu är jag här igen, ute och reser alltså. Årets första (och sista?) utlandstripp. Denna gången bär det av till österrikiska S:t Anton.
Som vanligt en tidig morgon, uppstigning vid 01:55, hämtar svågern som ska vara bilvakt en vecka åt mig. Avfärden var planerad till 03:00 från Rasta i Kalmar, men alla var på plats tidigt och avfärden gick redan 02:40. Detta ledde till att vi var fyrtio minuter för tidiga i Karlskrona och så var det fortsatt i Blekinge. Det var i stället när vi kom över i Skåne som förseningarna började. Framme på Öresundsterminalen kändes det som vi var sist in, men bussen stod framme, så snabbt byte och på nästa.
Den var snabbt fylld, så även denna gick tidigt iväg. Nere i Gedser för överfart till Rostock var vi hela timmen för tidiga. På bussen är det tre barn (under 18 år), jag och tre i min ålder. Resten är ”silverrävar”. Nu kan jag ju å andra sidan halvt om halvt räknas till dem med mitt egna silver ;-)
Den andra ensamresenären kom och presenterade sig. Hon var dock tvungen att flytta när andra ville sitta ihop. För egen del har jag egen kuppe och försöker att ha det hela resan.
Valde på färjan att hoppa över lunchpaketet och köpte istället en stor fralla som jag slukade direkt och en stor muffins som jag sparar till senare. Köpte lite taxfreegodis nu och ingen alkohol förrän hemresan. I land i Rostock väntar nu många mil innan stopp för eftermiddagsfika. Slutdestination för dagen är Gera i gamla Östtyskland, men som nu ligger i förbundslandet Thüringens ostligaste del. Innan vi var framme så gjorde vi ett historiskt stopp i Lützen som var svensk borde känna till. Stoppet blev vid minnesstenen där Gustav II Adolf sägs ha stupat i november 1632. Huvudstråket i staden heter för övrigt Gustav II Adolfstrasse.
I övrigt har jag sovit och läst min bok – Vredens druvor – om vartannat. Förhoppningsvis är den färdigläst innan kvällen när jag törnar in. Hotellet i Gera var rätt ok, men middagen vi bjöds på var under all kritik! Till och med reseledaren tyckte den var dålig. Något som skulle likna kassler och någon slags potatisplätt till efterrätt, mja, blev väl mätt, men jättegott var det ju inte.
Efter middagen vart det till rummet och törna in för nästa resdag.
