Budapest (dag 5)
Den lilla första avvikaren som gjordes var vid parlamentet som jag nu gick runt, hade enbart sett det från flodsidan innan. Blev förvånad över hur många spanjorer som vill gå på rundtur i parlamentet, skulle gissa två-tre busslaster. Parlamentet är riktigt detaljrikt dessutom.
Innan jag vände tillbaka ut mot Donau gick jag upp mot Pest för att checka in det mest berömda cafét - Gerbeaud. Var lite sugen på att gå in på en fika, men kände lite tidspress och gick vidare. To the next time Gerbeaud.
Tillbaka vid Donau närmade jag mig nästa bro - Kedjebron. Vi åkte över den med bussen under första dagen i Budapest, men eftersom den är den mest kända ville jag ha gått på den också. Passerade ett av de tunglösa lejonen som vaktar bron. Kändes lite mäktigt att på bron. Över på Budasidan gick jag fram och plåtade "Nollstenen", varifrån alla avstånd i Ungern mäts, i kilometer (ungrarna använder inte termen mil). Tog mig runt rondellen som finns direkt efter bron och gick tillbaka till Pestsidan på den motsatta sidan. Nu var den sista bron i sikte.
Tog mig upp på Margaretabron som för närvarande renoveras och snyggas upp. Hade beslutat mig för att gå Margaretaön från söder till norr och tillbaka till bron. Nuff said!
Trodde inte från början att ön skulle vara så stor, det började redan göra ont i fötterna och jag svettades som en gris. Ryggan var dock packad med tre liter vatten. Ön är verkligen en oas i Budapest och jag förstår att Budapestborna gillar sin ö. Buller och bilar hörs knappt på ön. På ön finns förutom parker även friidrottsarena, zoo, restauranger, vattenland med mera. Höll på att trampa på en ekorre, men den var schysst nog att visa upp sig, hann knäppa några kort på den. Under gången på ön tror jag att jag gjorde cirka fem-sex vattenstopp, välbehövligt i den över 30-gradiga värmen. För den som besöker ön, glöm inte kameran, här fanns mycket att plåta.
Färdig med ön tog jag mig tillbaka till Margaretabron och gick över på Budasidan för att gå den tillbaka till hotellet. Budasidan bjuder tyvärr inte på så mycket längs Donau, det blev mer av en transportsträcka. De stopp som gjordes var vattenstopp och även ett stopp för att stretcha, hade rejält ont i fötterna efter gåendet. Jag kom fram till monumentet över drottning Elisabet som sitter och blickar ut över floden med sin bro i bakgrunden. Inte långt från henne finns Gellertmonumentet. Gellertstackaren fick verkligen en martyrdöd för cirka tusen år sedan. Hedningarna tog livet av honom genom att stoppa honom i en tunna fylld med småspik och slå igen locket och sedan sparka ner tunnan från platsen där monumentet står (sägs det) ner i Donau. Jag hade inte velat byta med honom.
Efter dessa stopp hade jag enbart två broar kvar, Frihetsbron och "min" bro - Petöfi. Vid 13.50 var jag tillbaka vid hotellet efter att lämnat det 08.50, fem timmar tidigare. Dessa timmar kändes både i ben och fötter, samt i t-shirten som jag kunde vrida svetten ur. En skön dusch och sedan de sista anhalterna, souvenirer i Saluhallen samt lunchen. Köpte några koppar, fat och en kanna. Vid 16.00 tog jag den sena lunchen (med en kall halvliter öl). Klar med lunchen bar de värkande fötterna mig till närköpet Aldi för att handla lite smågrejer och bli av med mynten. Gick rätt bra, stod kvar med en 5-forintare (cirka 18 öre). Det enda jag missat nu var att prova på ungerska bakelser. Även det får bli vid nästa besök.
Nu var det dags att törna in för tidig väckning nästkommande dag, 06.00 (semester, sällan). 07.30 är det dags att lämna Budapest för den långa återfärden till fosterlandet i norr, med depåstopp i Halle i Tyskland. Första etappen cirka 80 mil lång.
Det mest märkliga som hände denna sista natten i Budapest var det jag fick höra från Miriam, den andra ensamresenären. Hon hade suttit och ölat och gått upp på sitt rum på tredje våningen på samma hotell. Vid midnatt hade det visst varit slagsmål utanför hotellet. Miriam frågade om jag hört något eftersom det enligt henne hade gått riktigt vilt till. Inte ett pip gav jag till svar. Mycket konstigt eftersom jag haft mitt fönster vidöppet för att få in svalkande luft och att jag bor på våningen under, mer eller mindre ovanför entrén. Märkligt är förnamnet, men jag måste vara långt in i drömmarnas värld. Bilder från dag 5:
Onsdag, sista tröttmössan i Budapest
Tvåans spårvagn
Ett av de tunglösa lejonen vid Kedjebron
"Nollstenen"
Skön liten ekorre på Margaretaön
Blomsterprakt från Margaretaön
Park med 57 meter höga vattentornet i bakgrunden
Ungerska parlamentsbyggnade fotad från Buda-sidan
Follow your dreams, you can reach your goals.