Blå Jungfrun
Under min semester som börjar närma sig sitt slut så har jag hunnit med några utflykter, Tyskland första veckan och Göteborg i början av denna samt igår även Blå Jungfrun.
Har inte tidigare besökt Jungfrun, så detta blev jungfruresan (hö hö). Åkte upp till Byxelkroks hamn där båten utgår ifrån mitt på dagen. Färden ut till ön tar cirka en timme, därefter får man cirka fyra timmar på ön innan båten kommer tillbaka för färd mot Öland igen. Kostar 280 kr, pengar som var klart värda upplevelsen.
Blå Jungfrun firar för övrigt 90 år som nationalpark i år och började båtturerna igår. Nytt för i år är att det går att övernatta i vindskydd på öns västra sida. När vi skulle lämna kom ett äldre par med båten för att just övernatta, de var premiärövernattarna.
Jag har haft mina fördomar om Jungfrun eftersom jag aldrig tidigare varit ute på den. Trodde det var en liten ö, relativt platt med bra gångstigar, har nog inte haft mer fel. För att vara en liten ö är den rätt stor, kuperad och gångstigar finns, men inte utan att man måste gå på träplankor, granithäll och hoppa över små stup för att komma framåt. Men det finns en charm i det också. Leden runt är strax över 3 kilometer, jag trodde inte det skulle ta någon tid, men det tog tre timmar innan vi var runt och spenderade den sista timmen vid Lervik (norra "hamnen") för att vila oss i form.
Verner von Heidenstam tillhör en av dem som uppskattade Jungfrun mycket och lät gifta sig här 1896, dock inte i "Kyrkan" som jag trodde utan vid Lervik.
Ön har en varierande natur och där det var lövträd fanns även ormbunke, något som gav mig Nya Zeeland-vibbar. Här växer också mycket blåbär som var fritt att plocka/äta.
Det vi missade var egentligen bara Jungfrukammaren mitt på ön längs den tuffare leden nära toppen, tyckte själv att den enkla leden var tillräckligt tuff. Blev en del svett, pust och stön. Under vistelse drabbades vi av två övergående skurar och utöver dem en tryckande värme. Så vill man hit tänk på att ha lite kondition (helst inga krämpor) och lite envishet för att komma runt. Var många barn med, men de behöver gå själva eller kunna bäras, finns inget utrymme för att dras i vagn eller barnvagn. Undvik att vara höjdrädd och ha bra skor på fötterna. Granithällarna blir lätt hala om det regnar på dem.
Självklart tog jag en hel del bilder, bara att ta del av dem. Och känner du att Jungfrun är ett resmål du vill besöka så ska du inte tveka. Detta var för min del den första av Sveriges 29 nationalparker som besökts. Jag räknar inte riktigt Söderåsen i Skåne eftersom jag endast åkt eller kört igenom med bil, aldrig stannat.

Den lilla stora ön

Nu är det nära

I land på Jungfrun

Genomgång av guiderna, alltid två stycken på plats

En bit upp på klipporna har båten krympt

Mot Sikhamn

Gick ned i en gryta inte långt från fikaplatsen, såg ut som bomullsväxter, men är något annat

Utsikt mot Sikhamnsklabben (och fastlandet)

Fanns som sagt ett och annat blåbär på ön, här är några ;-)

Här kommer NZ-vibbarna. Försökte inbilla farsan att jag såg ett murmeldjur, men han lät sig inte luras ;-)

En sektorfyr som vaktar västra ön

Stenar formade och mönstrade av havet

Stensliperiet, sydvästra delen av ön

Andra hållet vid sliperiet

Labyrinten "Trojeborg". Fanns på plats redan under Carl von Linnés tid. Linné var von Heidenstams raka motsats angående ön. Medan Heidenstam tyckte ön var vacker beskrev Linné den som en av de hemskaste i världen.

I labyrinten, gick vilse och fick gena genom gångerna ;-)

Nedre västra stenbrottet

Även angörningshamn på södra sidan

Upp mot Kyrkan och toppen

Ingången till kyrkan. Att tillägga, man kommer inte så långt in, kanske 1-2 meter, tar stopp rätt fort

Vidare uppåt och mot toppen

På toppen, 86,5 meter över havet

Inte allt som är levande

Båtarna glider sakta förbi. Ungefär i mitten av bilden ses vita byggnader på fastlandet. Detta är kärnkraftverken i Simpevarp.
Hoppas du har blivit lite inspirerad av att besöka Jungfrun, tro mig, det är det värt :-)