Nya Zeeland (Rosa Bussarna) - Dag 30
Uppe vid 08-snåret. Dags att göra bestyren och sedan packa ned det absolut sista i stora väskan. Frukost intogs på Subway. Lyckats med att fixa en ny rygga, köpte en ny på Katmandu (australiensisk kedja i stil med Intersport) för 80 NZD (ca 480 SEK) som rymmer 32 liter. Ola var med mig vid köpet och han hade koll på kassörskan som såg ut att skämmas när jag pratade med Ola om ryggans fack, hon uppfattade nog något annat ord ;-) Många och stora fack är det på väskan i alla fall.
Gänget som reser först lämnar Auckland vid 12.00 för färd till flygplatsen. Vi i det andra gänget åker till flygplatsen vid 18.00 och får tillbringa sista timmarna i landet där. Under tiden blir det till att flyta runt i Auckland. Några vill upp i SkyTower, jag var där igår och väntar därför kvar utanför. Christoffer passar på att göra ett SkyJump.
När gänget som skulle åka tidigt var klara vid SkyTower följde vi med dem till bussen för att säga adjö. Efter det blir det återigen en promenad till SkyTower. Jinous är sugen på att göra SkyJump, hon bokade därför sitt hopp och får vänta någon timme innan det är dags. Jag, Ola och Karin beslutade oss för att luras lite. Medan jag gick iväg med Jinous så passade Ola och Karin på att boka in SkyJump också och sedan hålla tyst om det. De ville åka upp och fika i tornet och de fick åka upp utan mig eftersom jag inte löser dyrt inträde ytterligare en dag för att få fika.
Istället tog jag mig en tur ned till hamnområdet där Danny Doolans ligger, ok väder, soligt och väldigt varmt. Kikade runt på båtarna och stod en stund och lyssnade på en säckpipeorkester. Därefter tillbaka (igen) till tornet inför deras hopp. Jinous var rätt nervös ju närmre hoppet kom, när det var dags att förbereda med sele och overall kom personalen med tre blanketter för tre hoppare. Hon blev lite undrande över detta eftersom Ola sett till att personalen inte fick nämna att han och Karin skulle med. Snacka om att bli överraskad när de avslöjade att de skulle hoppa i samma grupp. Jag, Karin och Ola hade spelat hela coola och inte sagt någonting. Jinous erkände att hon aldrig blivit så lurad tidigare.
När de åkte upp i tornet följde jag med personal ut till landningsplattformen. Coola Ola kom ned först, inte ett pip från honom på väg ner. När Karin sedan kom var det desto mer pip. Jinous tror jag bara njöt av turen ned. De blev erbjudna att få hoppa en gång till gratis, vilket de accepterade. Karin med viss tvekan misstänker jag. Amerikanen som kom efter dem hade jag rätt kul åt, han kom ner skrattandes och hysterisk över hoppet han gjort, men han accepterade också att hoppa en gång till gratis. Jag stannade därför kvar och inväntar ytterligare en omgång hopp. Fick dem vidare på lunch när andra omgången var hoppat. Vi valde med att avsluta vår NZ-turné med en Speights vadera på en pub.
Klockan 18.00 åkte vi kvarvarande med bussen till Aucklands flygplats och sa adjö till vår tourguide sedan en månad Dion. Han får dock inte ledigt efter att ha lämnat oss. Han ska med bussen till Taupo och sedan ta sig hem till North Havelock på Nordöns ostkust där han har fru och barn.
Nu är det bara flyget kvar att invänta som ska ta oss till Änglarnas stad (Los Angeles) för mellanlandning innan vidare färd till London. Jag lämnar därmed mitt tredje nya land och tillika den tredje världsdelen/kontinenten längs denna resan. På flyget hann jag med att se Tintin-filmen, inte jättebra, men lite småkul ändå. På den följde middag, mitt i natten, troligen för att ställa om kroppen till svensk/europeisk dygnsrytm igen. På resan hemåt var det småbarn med som hamnat bakom oss, men till skillnad från utresan hörde vi inte ett pip från dem. Får se hur det blir med sömnen, har haft svårt med den på flyget, men det jämnar nog ut sig.
Vaken och fortfarande den 30/1, fast mitt på dagen (vi lämnade NZ den 30/1 på kvällen), underligt att passera datumlinjen och göra en tidresa. Fick frukost mitt på dagen, ja ja, bara att gilla läget.
Vi ankom L.A. vid 13.45 och nu är det lite hårdare kontroll som gäller. Tullen vill ha fingeravtryck (samtliga fingrar) och ett kort på en. En månad innan avresa ordnade jag med Esta-Visa som är inresetillstånd för USA, utan det blir man definitivt inte insläppt. Vi fick gå direkt till gaten och vänta två timmar tills planet är tankat, städat och lastat med mat och nya väskor. Samma plan och sittplats till London alltså.
Resan L.A.-London tar 9.5 timme, under denna tid hann vi få en middag och frukost igen. Två frukostar på 18 timmar är lite konstigt måste jag säga. Tittade på lite tv-serier och lyssnade på rätt mycket musik. USA är nu fjärde nya landet och Nordamerika den fjärde världsdelen/kontinenten som jag besökt längs resan. Snart har vi åkt ett varv runt klotet :-)
Sky Tower i grodperspektiv
De modiga tre: Jinous, Ola och Karin
Karin hänger och dinglar där uppe
Karins första stopp vid observationsdäcket
Här kommer hon
Touchdown, jag skulle inte byta :-)
Jinous hänger och dinglar
Snart nere
Touchdown - gör det med stil :-)
Adjö Dion, med dig har vi haft det riktigt kul under vår vistelsen. Vi kommer sakna dig.